Psykiskt sämre
Som idag när jag skulle ta min vattenflaska från min träningshylla i garderoben brakade hela hyllan och allt for i golvet. Började tokgrina. Inte för att det gjorde ont eller så men nu måste Joel plocka upp det när han kommer hem. Känner mig verkligen besvärlig.. Allt i huvet är bara sämst..
Har sen börjat tänka på vad som kommer hända här näst. Kommer jag få några men för livet? Doktorn sa att jag klarat mig rätt bra men kommer kanske att känna av ryggen ett par år framåt. Men vaddå? Kommer jag kunna fortsätta som frisör eller måste jag plugga om? Kommer jag kunna klara av att vara gravid? Massor av framtidsfrågor.. Om jag inte klarar av frisöryrket, vad skulle jag då klara av? I princip allt är ju påfrestande för ryggen..
Allt känns bara jävligt just nu.. Kom helst inte och hälsa på just nu, om ni inte är någon från familjen..
So long!
Linnea, vet inte om jag kan hjälpa dig eftersom jag inte gått igenom precis samma sak som dig; men lite tips vill jag ge dig.
Efter min bilolycka fick jag en krossad ryggkota, blev sjukskriven och fick inte böja mig eller lyfta något tyngre än ett mjölkpaket på flera veckor. Det kändes ruskigt jobbigt psykiskt, med tanke på att jag då hade en 1,5 åring som hela tiden ville bli upplyft.
Nu, 2,5 år senare, så känner jag fortfarande av ryggen efter en lång dag, men inte så farligt att jag undviker att göra något. Det bästa jag gjort för att bli så pass bra, har varit att TRÄNA. När du slipper korsetten och fått klartecken från läkare kommer du säkert att få träffa en sjukgymnast. Och fixar inte läkaren det åt dig måste du fixa en själv. Gör de övningar du får av sjukgymnasten VARJE dag, för dina ryggmuskler måste tränas upp och du måste få tillbaka mjukheten i kotpelaren. Har hört dom som slarvat med träning och som åratal senare har stora ryggproblem. Så ge inte upp, även om det känns jobbigt, ju mer du tränar desto bättre blir ryggen.
Självklart beror det på var skadan sitter hur det kommer att påverka jobb, graviditet m.m. men ang. graviditet och ryggont kan jag säga att det kan kännas jobbigare om du har skadan nere i ryggslutet/svanken. Själv sitter min skada mellan skulderbladen, och jag kände inget av den under graviditeten.
Hur som helst, det här blev en lång kommentar som kanske skulle passat bättre som personligt meddelande, men jag hoppas att det hjälper något. Istället för att tänka på hur hjälplös du är, tänk på vilken fruktansvärd tur du haft istället. Fortsätt kämpa på!
KRAM!!
Men vännen min, jag förstår att det känns jätte jobbigt just nu och att tankarna snurrar i huvudet. Men det är bra att du tänker, det är en del av processen för att du ska bli bättre. Nästa gång du träffar läkaren kan du ju passa på att fråga dina frågor, så kanske du får ett någorlunda svar.
Ge inte upp, kämpa vidare! Du kommer att klara det!
Stor kram
